|
Frankrike sommaren 2006
Det sög ordentligt i restarmen när vi den 24 juli gav oss iväg söderut, denna vår och sommar hade vi ju inte gjort någon utlandsresa. Vi lämnade Örebro tidigt på morgonen och som vanligt så var det Helsingborg och Rödby i Danmark som var våra avgångshamnar. Det rullade på skapligt som det alltid gör med husbil, på färjan mellan Rödby och Puttgarden blev det en bratwurst med potatissallad, det brukar bli det! Väl över tog vi sikte mot Hannover, planen var ju att inleda Frankrikevistelsen med ett besök i de vita vinernas Alsace. I Soltau eller rättare sagt vid Heidi Park, en nöjespark fanns det en ställplats som vi landade vid runt 20.00. Tänk vad snabbt man kommer in i semesterlivet bara man lämnar hemmet.
 
Ställplats i Obernai Kaffepaus och läsning i div guideböcker och kartor
Nu var det Alsace som hägrade och vi brydde oss inte om att turista något innan just Alsace. Fram på eftermiddagen fick användning för medlemsskapet i "France Passion" som vi hittat på nätet. Detta medlemsskap innebär att man runt om i Frankrike bor gratis på cirka 800 vingårdar/bondgårdar under förutsättning att man är självförsörjande på vatten och el.
 
Vackra korsvirkeshus från renässansen och medeltiden i Obernai
I Obernai, vid den norra änden av Route du Vin, hittade vi vår första vingård och blev mottgana på ett vänligt sätt. Syftet med dessa gratisplatser är att vi som gäster ska lockas att köpa det som gården producerat. Vilket vi naturligtvis gärna gör om det smakar bra. Vi hade ju nu suttit i bil ganska många timmar och behövde röra på oss så vi tog en cykeltur i omgivningarna. Cykelturen gick bla till Mont Sainte-Odile, ett av Frankrikes alla slott där Odile, Alsaces skyddshelgon vilar. Det var riktigt varmt nu och svettigt att ta sig upp för backen till slottet. När det framåt kvällen blev något svalare gick vi en promenad i staden och fick oss en härlig middag. Vi befann oss nu i norra och Alsace och skulle ta oss genm distriktet söderut. Nästa morgon for vi in till Strassbourg som ligger halvägs mellan Paris och Prag och fått smeknamnet " Europas vägkorsning". Förmiddagen ägnades åt att strosa runt i Strassbourg, efter en god lunch gick resan vidare på Route du Vin.
 
Cykeltokiga Anders framför en affisch med Norges På promenad i Strassbourg
stora stjärna Thor Hushovd
Alsace visade sig vara lika vackert som vi hört att det skulle vara. Ytterligare en vingård använde vi som ställplats denna gång i den vackra medeltidsstaden Spambach-la-ville, som också är känt för sitt grand cru Frankstein. Cyklarna åkte fram igen och ytterligare en tur i en kuperad teräng, pust. Vid dessa vingårdar får man prova gårdens vin och vid just denna fick vi oss ett föredrag om Gewürztraminer som är typiskt för justa denna del av Frankrike. Eftersom denna dag också var Anders sista födelsedag innan 50 så åt och drack vi gott på en lokal restaurang.
 
Anders födelsedag kaffe och tårta i bland vinrankorna Blomsterprakt i överallt i städerna längs med Route
du Vin
Resan på Route du Vin söderut gick vidare med stopp i Château Haut Koenigsbourg, Ribeauvillé, Collmar och Turckheim där man kan se storkar över allt. Turckheim har kanske europas tätaste storkbestånd vilket beror på en medveten satsning för att öka beståndet Lyckat! På många ställen kan man se rosor planterade i slutet på varje vinranksrad de är inte bara vackra utan fungerar som parasitdetektorer.
 
Storkar och storkbo på taken i Turckheim Ännu mer blommsterprakt
Vi hade nu lämnat Alsace och vidare till Franche-Comté med sina mjuka åkermarker och längre österut höga alpina skogar. I Beaume de Dame hittade vi en ställplats vid floden Doubs med ett 40-tal husbilar på plats. Nästa dag cyklade vi längs med Doubs till Becanson en nätt liten tripp på 35 km. När vi kom fram fann vi en vattenpost precis utanför stadsmuren, där kunde vi tvätta av oss och byta om från cykelkläderna. Nu var vi redo för att strosa runt och se på olika sevärdheter som författaren Victor Hugos och bröderna Lumières (första offentliga filmvisning 1895) födelsehus. På hemvägen blev Gun-Britt ordentligt trött så Anders fick "putta" på, kvällen var det bara att slappa skön vila vid husbilen.
 
Alla sätt är bra, dusch och omkädning Ställplatsen i Beamume de Dame
Morgonen därpå gav vi oss iväg söderut igen, denna gång mot alperna och Alpe d´Huez som mål. Denna skidort på 1800 möh har även ett aktivt sportliv på sommaren med etappmål på Tour de France. De 21 serpentinkurvorna från Bourg d´Oisans är mytomspunna när det gäller cykel. i varje serpentin finns en skylt med namnet på entidigare vinnare på just denna etapp. Det var mäktigt att åka upp för detta berg för första gången. Att det sen fanns en ställplats prcis vid flygplatsen gjorde det hela bara ännu bättre. Efter att kollat in byn var det bara att ladda inför morgondagen.
 
Alpe d´Huez Överallt fanns rester av etappen på Touren
Ja visst, vi skulle cykla utför ner till Bourg d´Oisans för att sedan klättra upp för alla "serporna". För Gun-Britt var det nästan lika jobbigt utför, bromsa, bromsa, bromsa för att inte farten skulle bli för obehaglig. Vi stannade ett par gånger och bara njöt över den vidunderliga utsikten. Väl nere var det bara att vända upp. Brant är bara förnamnet på denna backe och värst är det från början, nästan som att köra in i en vägg. självklart tog vi våra egna tempon uppför. Vi hade bägge tänkt attstanna till lite då och då men när man väl hittat rytmen var det bara att mala på.
 
En del av vägen upp till Alpe d´Huez ner i dalen Anders vid den tredje serpentinen där den italienske
Bourg d´Oisans cyklisten Patntani fått sitt namn
I slutet av stigningen fanns det fotografer som plåtade oss alla som körde upp denna dag. Uppskattade att vi var cirka 1000 som klarade berget denna dag. Ingenting är omöjligt säger ju Gunde och det går faktiskt att ta sig upp här för nästan vem som helst. Vi såg "gamla tanter" på damcyklar och korg som körde upp på 4-5 timmar. Det som verkligen krävs är att man har en cykel med lätta växlar och en jä... vilja
 
Byn Huez på väg upp Hymer modell äldre fungerar fortfarande bra
Väl uppe unnade vi oss en skön eftermiddag vid poolen där Anders var tvungen att hyra badbyxor, här kom man inte in med "fladdriga" badkläder utan de var tvungna att sittta åt på strandraggarvis!
 
Pic Blanc Ställplatsen
Nästa dag vaknade vi upp med lite moln på himlen och tvekade en stund innan vi tog linbanan upp till Pic Blanc på 3330 möh. Om det var häftig utsikt i byn så var det så klart bättre här uppe. På denna höjd låg snön kvar och temperaturen var bara några grader +. Resten av dagen fortsatte med kortare cykelturer, promenader och lite shopping mellan regnskurarna. | 
Resor