|
|
Underbara Frankrike!
När vi köpte ny husbil i november visste vi inte att 2011 års långa semester skulle bli en tidig semester. Som vanligt styr Tour de France vår semester på så sätt att vi inte kan ha ledigt i juli. Nu kom vi att ge oss av redan den 27:e maj, Oscars dagis i Luxemburg höll nämligen stängt och vi hade lovat (med glädje) att vara barnvakt en vecka. Vi har ju hittat en rytm i långresandet som innebär att vi numera alltid ger oss av på seneftermiddagen direkt efter det att vi jobbat den sista dagen. Nu hann vi till Laganland, där den första natten tillbringades. Målet var att komma fram till Hesperange på söndagen utan att vara trötta varför den andra dagens körning avslutades i Lippstadt på deras Stellplatz, Bordatlasen kom till användning igen.
 
Stellplatzen i Lipspstadt Ett måste!
Väl framme hos Stefan, Stina och Oscar började en härlig vecka tillsammans med dom, framförallt är det hur kul som helst att vara med sitt barnbarn. I stället för att stå på gatan checkade vi in på campingen bara kilometern bort från deras hus. Vi blev smått chockade då vi fick plats som sista bil! Tidigare har det aldrig varit trångt här, men nu var det som sagt fullt.
 
Husbilen är hur kul som helst:) Det går åt vatten i värmen.
Dagarna rullade på och vi hade det jättmysigt med Oscar som var med oss på campingen där han stortrivdes i husbilen och i lekparken.
 
Det blir nog att vänta några år.. Farmor och Oscar fikar lite.
På fredagen efter det att vi ätit middag drog vi så vidare, planen var att besöka Centralmassivet, Camargue och Alperna på tre veckor. Vi hade kollat in diverse Stellplatzer och campingar på den tänkta rutten. Vi hann dryygt 30 mil på fredagskvällen och på fina franska vägar så nådde vi Vichy lagom till lunch på fredagen.
Redan här kunde vi förstå att det inte skulle bli så trångt vid sevärdheterna, turistsäsongen ligger långt fram på sommaren. Detta gjorde oss inget, Vichy hade inte så mycket att bjuda på mer än namnet, så det var bara att ge sig av mot Clermont- Ferrand och Puy de Dôme som vi siktat in oss på. Vi hitatde ingen Stellplatz utan checkade in på en camping precis utanför Clermont-Ferrand i staden Royat. Vädret var nu fint men vi hade sett att det snart skulle bli kyligare så efter sedvanliga morgonbestyr begav vi oss till Puy de Dôme, planen var att cykla upp till toppen men ett stort järnvägsbygge upp till toppen gjorde att all trafik var förbjuden.
 
Gun-Britt tar vattenpaus uppför mäktiga Puy de Dôme.
Den enda vägen upp var till fots. Det var bara att knata iväg. En ganska tuffa vandring på cirka 40 minuter och 400 meter i höjd! Svetten rann utför våra ryggar när vi nådde toppen och fick belöningen, en fantastisk utsikt från denna gamla vulkan.
 
Mäktig utsikt vid väderobservatoriet
Trots att det var lovat sämre väder, som också kom, drog vi oss till denna lilla orten Lac Chambon som hade en lugn för att inte säga sovande Stellplatz. Vi cyklade in till det lilla samhället och åt middag, resten av kvällen ägnades åt att lyssna på cd-bok.
När det kommer till att planera resrutt så är det alltid lite nervöst att se alla slingriga vägar som på kartan ser spännande och intressanta ut. Klarar vi dessa vägar med 7 meter Hymer? På väg från Lac Chambon hade vi siktat in oss på en "rödväg", den mer intressanta "gulvägen" som omnämndes i First class ratade vi p.g.a. just lite nervositet. Efter bara någon mils körning så var det "Deviation", denna ledde oss in på "gulvägen" det var bara att hålla i ratten och tuffa på. Det är inte färgen på vägen i kartboken som avgör om det är brett eller smalt kunde vi nu åter konstatera även om man gärna vill tro det.
Plötsligt fick vi se en skylt som gjorde reklam för Carrefour i Bort les Orques vilket passade oss bra den här gråmulna dagen. Kylskåpet behövdes fyllas på. Vi tog en fika på parkeringen och bestämde oss för att besöka den befästa staden Salers som ligger på en ravinkant. Salers är också berömt för att deras kor (Salersko) ger så gott kött och mjölken är bas i den berömda Cantalosten. Här regerade lugnet kan man gott säga, tusan vad dött det var.
 
Pittoreska byar fanns det gått om i Centalmassivet.
Salers var förvisso så där franskt pittoreskt som vill att det ska vara men som sagt vi drog vidare. Pas de Peyrol uppe vid Puy Mary kan man nå från tre håll varav ett är från just Salers. Efter bara några kilometer satt det förbudsskyltar med husvagn och husbil på!! Konstaterade att vi hade tur, från vårt håll var det okej att köra husbil på eftermiddagen. Vägen var alltså enkelriktad halva dygnet och husvagn var förbjudet dygnet runt. Lite skärrade körde vi mot toppen och ganska snart förstod vi varför det var enkelriktat. Vi konstaterade att vi INTE skulle vilja möta något annat stort fordon här. Utsikten var närvarande hela vägen till toppen, ginsten blommande för övrigt för fullt vilket var vackert.
 
Salersko
 
Ginstblomning
I Aurillac hittade vi den bra skyltade Stellplatzen som inte var så stor men generös, 0 i kostnad och då ingick el också! Tyvärr var väl inte läget det optimala med en trafikerad väg som närmsta granne men sömnen var ändå som alltid i husbil, förträfflig.
 
Stellplatzen i Aurillac
Om det var lätt att hitta till Stellplatzen så var det kanske svårare att hitta rätt väg därifrån? Här gjorde vi vårt enda misstag, körde norrut någon mil innan vi upptäckte det! Bara att sno runt och köra rätt. Vi var nu på väg till Conques. Väl i Conques vandrade vi runt i den mycket vackra staden som precis som Salers var belägen på en ravinkant. Sevärdheten här är så klart kyrkan men också de väl bevarade skatterna från långt tillbaka i tiden.
Det blev lunch på torget, crêpes med sylt och choklad till detta lite cider smakade gott. Under lunchen bestämde vi att dra till Millau som är kanske den största anledningen att vi valt Masif central som resemål denna gång.
 
 
Lunch i Conques.
I Millau finns en Stellplatz som ligger centralt och även denna blev full trots att säsongen knappast är i full gång, vi fick dock en plats då vi anlände vid 6-tiden. Gun- Britt tog en sväng på stan och Anders en sväng på cykeln längs en av alla dessa dalar.
 
Ingen värme i Millau precis. Bron!!
På morgonen när vi vaknade hade värmen slagit på i husbilen! Det var ju inte så här vi tänkt att set skulle vara, likafullt njuter vi av dagarna i Centralmassivet. Massivet ligger ju på en platå, cirka 7-800 meter över havet så det är kanske inte så konstigt att det är lite kyligt. Här i takten finns mycket att se, en intessant dagstur hade vi tänkt oss innan Medelhavet lockade. Floden Tarn slingrar sig spännande genom landskapet och vi följde Gorges de Tarn. Denna tur kryddades med att vi helt utan planering hamnade i en fantastisk grotta Aven Armand, man förundras hur naturen kunnat skapat något så vackert.
 
 
 
Runda runt Gorges de Tarn.
 
Ibland har man tur, vilka grottor!
Väl uppe ur underjorden kände vi att det var dags att leta upp en camping. Det visade sig dock att dagen hade mer att erbjuda av överraskningar. Plötsligt får vi se en massa ornitologer efter vägen, vi stannade så klart till. Här i området pågick ett projekt med att föda upp gåsgamar. Dessa väldiga fåglar lockade turister och vad vi förstod var det ett lyckat projekt. Så småningom landade vi på campingen i den lilla byn Roziers där de dessutom hade internet.
 
Gåsgamar.
Följande etapp inleddes som planerat med att besöka en utsiktspunkt över regionens nya stolthet, bron vid Millau, vilket mästerverk det är! Vi hamnade vid två olika utsiktspunkter, den andra som var en avfart från motorvägen var den bästa.
 
Modernt byggnadskonstverk.
På tal om motorväg, idag skulle vi också transportera oss till värmen vid Medelhavet, drygt 10 mil österut. Motorvägen var som vanligt en fröjd att köra på i Frankrike, inga tjälskott här inte.
På vägen lyssnade vi på bok igen, en Camilla Läckberg som är en "billig" om man jämför med vad vi lyssnat på tidigare.
Väl nere vid kusten så siktade vi in oss på området vid Sete, där hade vi lite koordinater på Stellplatzer som såg lovande ut. Innan vi var framme stannade vi och lunchade precis vid havet, det blåste rejält men havslukten var inbjudande. På denna plats som också var en Stellplatz så knackade det på, en fransman som Anders trodde ville ha betalt för att vi stod där visade sig sälja vin. Vi fick provsmaka och slog till med 10 pavor.
Väl framme vid Stellplatzen visade sig att det numera var en kommunal camping, spelade ingen roll eller rättare sagt, va bra. Dessa kommunal campingar i Frankrike ligger oftast centralt och är dessutom mycket prisvärda. Förresten vi slog läger i Balaruc les Baines för ett par nätter.
 
 
Äntligen sommar, i Palavas les Flots, här levde vi stellplatzliv ett par dagar
Montpelleier har lockat oss genom åren då vi passerat i närheten. Nu skulle den få ett besök. Först tog vi oss till kuststaden Pavalos les Flots som har en riktigt fin och sor Stellplatz i anslutningen till småbåtshamnen. Här var det lite tursitsäsong och platsen bjöd på många restaurangalternativ. Bland mycket gott passade vi på att äta Moules som så klart smakade bra. En av dagarna cyklade vi in till Montpellier på fina cykelvägar, dryga milen var det. Staden i sig var kanske inget speciellt men vi kunde konstatera att det gamla verkligheten möter det nya i denna univeristetsstad.
Den varmaste dagen hittills kunde vi konstatera när kvällen led mot sitt slut. Dagen inleddes med en förflyttning från Pavalos les Flots till Sainte Marie de la Mer som ligger långt söderut i Camargue. På en del tidigare resor har vi snuddat vid Camargue men alltid sagt - Det tar vi någon annan gång, nu blev det alltså av. I Camargue är det lugnet som råder trots att det är ganska så mycket folk i omlopp. Hit åker mani te för håll igång utan för att uppleva ett stycke speciell natur. Här finns flamingos, den rosa varianten och mängder av andra vadarfåglar, här finns också den delvis halvvilda hästrasen Camarguehäst som är en lite större variant av ponny, färgen är alltid vit.
När vi efter den korta förflyttningen hittade vi en Stellplatz direkt och begav oss till havet för att sola och bada. Väl där upptäckte vi att det fanns en ännu bättre Stellplatz precis vid havet så det var bara att flytta, för vem vill inte ha havsutsikt?
 
Ännu mer sommar, nu i Camargue.
Efter bara någon timme vid stranden började vi krokna och ville göra något annat. Inte speciellt överraskande fick det bli en cykeltur i Naturreservatet. Det blev 2,5 mil längs havet, flamingos, andra typer av vadarfåglar samt en orm som slingrade sig över vägen bjöds vi på under turen.
 
Lugn och grymt fin stellplatz vid Medelhavet.
På kvällen promenerade vi den knappa kilometern till stan och åt en typisk måltid från trakten. Mätta och belåtna vände vi så småningom hemåt för att lyssna på "Den döende detektiven" av Leif GW Persson, som skriver svulstigt.
Det blev ett par härliga dagar i Camargue med riktig värme som vi suktat efter. Nästan alltid när vi reser så har skapligt för att inte säga bra planering på vad vi ska göra. Så också denna gång, Chambery innan midsommar var planen men före det skulle alper besökas. När vi senast var i dessa delar av Frankrike hade vi ju hoppat Camargue, vi hade också hoppat påvepalatset i Avignon, nu slog vit till. Över 30 grader varmt men i själva palatset var det svalt, om det var något att ha? Nja blir väl svaret, intressepilen stod väl inte på topp men om vi inte tagit chansen nu så hade det väl aldrig blivit av.
 
Natten och följande dags morgonpromenad ägde rum i Sisteron där vi hittade Stellplatzen enkelt. GPS är allt bra att ha, speciellt i städer, de längre transportsträckorna har vi fortfarande kartboken som ledsagare.
 
Sisteron blev vårt hem för en natt.
Det finns vissa platser man är extra sugen på att besöka av olika skäl, en sådan stod på programmet dagen efter Sisteron. Briancon i de östligaste delarna av Frankrike inte långt från den italienska gränsen är Europas högst belägna stad. Hur man nu räknar det? Hur som helsthar vi hört mycket om den och tänkte att vi också i framtiden skulle få tala så där trängtande efter den vi också. Men det var det här med vädret, vi hade oflytet att hamna här en gråkall och småregnig dag, vilket så klart inte är det optimala. En annan gång kanske vi kommer hit med ett annat väder!
 
 
Briancon, Europas högst belägna stad.
Redan efter lunch kände vi oss färdiga med Briancon och tog sats på e höga bergen, Col de Gallibier nästan 2700 meter över havet är ett mytomspunnet berg på Tour de France och ett måste för en riktig cyklist.
 
Col de Galibier, 2700 möh
 
Fårtransport på dessa vägar! Valloire är visst vackert...
Nu skulle det besegras från baslägret i underbart vackra Valloire. Redan vid Col de Lautaret som ligger på 2000 m.ö.h. var det så dimmigt i regnet att man knappt kunde se 50 meter framför sig. Just vid toppen av Lauteret delar sig vägen,ska man mot Valloire som vi skulle är det smala, riktigt smala vägar som gäller och vädret gjorde att kändes sisådär. Det är inte ofta man blir glad när man kommer ikapp ett tungt fordon på smala vägar men denna gång var det helt ok, klarar en 18 meters bil fullastad med får denna terräng så gör en 6,99 meter lång husbil detta också. Det var bara att ta det lilla lugna och följa transporten upp för de svindlade vägarna. Ja vi visste att det var svindlade men nu såg mans om sagt knappt något. Väl framme i Valloire så blev det en promenad i en ödslig by, offseason heter det visst, sommarsäsongen skulle komma igång någon vecka senare. Det blev en pilsner och lite internetande på ett hotell innan vi käkade "hemma".
Följande morgon var det alltså tänkt att bergen skulle cyklas men regnet kullkastade alla planer. Visst fanns det en och annan som trotsade vädret men inte vi, inte ens Anders. Prognos var inte lovande inte ens till kommande dag så vi gav lite vemodigt upp och tog sats mot Chambery, där vi planerat att vistas ett par dagar hos Tess och Gerald som slagit sina påsar ihop i hans hemstad.
 
Stellplazen inte långt från Tess Underbar utsikt på rundan runt sjön!
Efter ett par dagar hos Tess och Gerald med sedvanligt turistanade begav vi oss mot Luxemburg igen, midsommar mitt i Europa kunde väl inte vara fel? Så där halvvägs till Luxemburg fick vi ett telefonsamtal från yngste sonen som var lätt panikslagen. Han sköter nämligen vårt hus när vi är på resande fot. Vatten till fotknölarna i källaren rapporterades....Vad göra? Inte mycket från Frankrike men ett va säkert här tog sommaren 2011 slut för vår del. Läget var dock kritiskt satbilt i huset så vi tog faktiskt ett par nätter i Luxemburg innan vi på midsommaraftonens eftermiddag begav oss hemåt. Själva midsomamrfirandet blev lite jordgubbar på en stellplatz strax norr om Köln. Midsommardagen var den sissa semesterdagen och den bestod i transport lite handlande i Puttgarden innan vi nattade i Örkelljunga. "Annadag midsommar" kom vi hem till ett blött hus som det tog 4 månader innan det var beboligt fullt ut:(
-------------------------------------------------------------------------------------------
|
Resor