|
En annorlunda Europaresa
Den 10 augusti föddes Oscar vårt första barnbarn i Luxemburg. Stefan och Stina bor ju där sedan 2003 och nu har de blivit föräldrar. Vi kunde knappt bärga oss innan vi mer eller mindre sträckkörde ner för att få se underverket. Som vanligt när det vankas Europaresa brukar vi hamna i södra Danmark eller i bästa fall norra Tyskland den första kvällen. Med tanke på att vi hade rekordbråttom den här gången så blev det Burg am Fehmarn som blev vår första ställplats.
 
Härifån var det raka vägen till Hesperange utanför Luxemburg stad. Normalt när vi hälsar på med husbilen brukar den stå utanför deras hus på vägen men nu när vi skulle vara här lite längre tid så tog vi in på campingen i Hesperange. Vilken tur att campingen bara är halvannan km från Stefan och Stina OCH Oscar. Så klart var det verkligen stort att få se Oscar LIVE för första gången. Han var precis så söt som vi räknat med. De närmsta dagarna tillbringade vi tillsammans med de nyblivna föräldrarna. På kvällarna drog vi oss tillbaka till husbilen och lyssnade en hel del på ljudböcker som vi ofta gör numera.
  
På promenad med Oscar! Oscars första besök i husbilen! Playa de Hesperange, bad om något år Oscar?
För att det inte skulle bli för intensivt för luxemburgarna så hade vi bestämt att göra ett par tre miniresor under denna resa. Så efter ett par dagar drog vi vidare mot den belgiska kusten som vi aldrig tidigare besökt. Vilka korta avstånd det är i den här delen av Europa. Efter en halv dags resa nådde vi kusten. Jättelika sandstränder och verkligen turistiska städer. Vi vandrade runt i Oostende och bara njöt av havsluften, tyvärr blåste det som tusan så något bad var det aldrig tal om.
  
Hamninloppet i Oostende Torget i samma stad Se upp med bilister med sådan här skyltar
I vår Bordatlas finns en del ställplatser i Belgien, vi tog sikte på först en, som var full. En ny titt i Bordatlas visade att det fanns en inte långt från Brügge som vi tänkt besöka. Vi knappade in koordinaterna och körde, det stämde med kartan som vi alltid dubbelcheckar med. Trots att vi kom rätt så fanns ingen plats just där... Nu hade vi surrat runt en bra stund för att hitta någonstans att bo. Vi gav upp och gjorde som vi brukade innan vi visste vad ställplats var för något. Stannade helt sonika på en parkering i en liten förort till Brügge som heter Bernhem. Här smakade ölen på den lokala puben mumma. Natten förflöt i lugnets tecken och morgonen därpå rattade vi till Brügge och gjorde det man ska. Turistade runt, passade på att ta en båttur på de många kanalerna i stan. Brügge är klart en sevärd stad och med lite guidning blir det som alltid lite bättre.
  
På seneftermiddagen rullade vi vidare. Vi skulle möta upp Rusty och Kay, våra engelska husbilskompisar, i Valkenburg. Vi blev bekanta med dom i Varese på cykel-VM hösten 2008 och har under året som gått haft mailkontakt. Nu skulle vi alltså träffas för att kolla på mer cykel.
  
Vuelta España startade nämligen i Holland av alla platser! Rusty hade checkat in på en camping på toppen av Cauberg och fixat en plats till oss också. Det var så klart härligt att mötas igen. Nu skulle vi ha några dagar tillsammans, det blev ett par näter i Valkenburg där dagarna ägnades åt cykelturer och promenader. Vi passade också på att besöka turistattraktionen nummer ett här. De 20 mil grottor som finns under Cauberg var maffiga, nu såg vi så klart inte allt men en guidad tur på cirka timmen kändes som precis lagom.
  
  
Den etapp vi spetsat in oss på hade målgång i Venlo, precis på den tyska gränsen. Här fanns en ganska så central ställplats utanför en restaurang, den fick agera vårt hem ett par nätter. I Venlo var det fest med massor av folk, förutom etappmålet var det någon typ av musikfestival i staden också. Varje gång vi är i Holland slås vi av vilket god mat som serveras på restaurangerna. Även denna gång käkade vi superbt. Etappen vi tittade på vanns överraskande av Greg Henderson från Nya Zealand. Det var start nästkommande dag i Venlo, den kollade vi på så klart. Starten är minst lika bra som målgången, man får ju då kolla in cyklisterna lite mer. Anders passade på att göra en intervju med Fredrik Kessiakoff för hans och Vacchis webb-TV satsning.
  
  
När cyklisterna rullat iväg tog vi avsked från Rusty och Kay, de följde med cyklisterna söderut medans vi tog sikte på Düsseldorf och den stora Caravanmässan. Korta avstånd är det som sagt i denna del av Europa, det tog bara dryga timmen innan vi var på plats på den gigantiska ställplatsen utanför mässan. Här fanns det massor att titta/glo på. Att bara gå runt på ställplatsen var värt besöket. På kvällen tog vi cyklarna och rullade in till Düsseldorf efter Rehn. Vädret var inte det bästa, småregnigt och kyligt. Vi spanade runt lite och handlade så vi kunde tillbringa kvällen ätandes i husbilen medans regnet smattrade på taket. Efterföljande dag blev en heldag på mässan, wow vad det finns att köpa om man är sugen. Vi gick genom hall efter hall, gång efter gång. Plockade broschyrer för att läsa så småningom. Visst fanns det hur mycket som helst att välja på men väl tillbaks i vår Hymer 514 tyckte vi den ändå är den som passar oss bäst. Just nu i varje fall!
  
Efter mässbesöket spetsade vi oss på ytterligare ett besök hos luxemburgarna, vi hade bara varit borta en vecka men Oscar hade ändå blivit lite större. Dagarna flöt på och vi umgicks med den lilla familjen. på kvällarna drog vi oss tillbaka till campingen och husbilen. På den här campingen var det hög omsättning. De flesta gjorde Luxemburg några dagar och drog sedan vidare mot nya mål. Vi blev lite av långliggare här den här hösten. Vi hade nu bestämt att nästa tur skulle gå längs Rhen. Den knappa veckan rann undan snabbt och vi gjorde oss beredda på ännu en tur.
Köln har en ganska central ställplats som vi med GPS:en hittade trots mörker. Tusan vad mörkt det redan är. Rhen är ju gigantisk, och nästan överallt kan man cykla eller gå precis vid vattenkanten. Vi siktade in oss på att köra söderut, tänk vad bra det är med Bordatlas, det var lätt att hitta en plats 4-5 mil söder om Köln vid Rhens västra sida, Rhemagen var ortsnamnet. En hel del av ställplatserna i Tyskland är både fina och prisvärda. Den som vi övernattade på vår fin men onödigt dyr. Vi var bara två bilar denna natt som så många andra var lugn och trygg.
  
Efterföljande dag turistade vi lugnt och sakta längs Rhen. När man kör så här lie på chans så läser vi på precis innan vad som finns att se. Gun-Britt är den bästa läsaren och hon hittade ett kloster, Maria Lach, som för oss var okänt. Hur som helst så gillar vi att göra något på dagarna och bestämde oss för ett besök. Det visade sig att klostret låg precis vid en sjö som var cirka en mil runt. Ut med cyklarna från garaget efter rundturen vid klostret, det är alltid, nästan alltid i varje fall, skönt att röra sig på. Dagarna i husbil kan annars bli rätt så enahanda.
  
Nästa anhalt i Lorch blev en kalasplats med floden bara metern från husbilen. Ovanför ställplatsen var det ett av mängder av slott, belysningen på natten över slottet var magnifik. Efterföljande dag var super, vi vandrade i "bergen" och bara njöt av att bara vara lediga. Vid slottet stötte vi på ett amerikanskt tursitgäng som bussats upp. Anders blev extra nöjd då en av de äldre damerna berömde hans sneakers, dom är röda och sticker ut en del:).
  
På denna ställplats stannade vi två dagar, en plats som man gärna rekommenderar trots att den ligger nära vägen och järnvägen. Rhen är en fantastisk flod som är gigantisk, på en av våra första europaresor med den gamla husbilen besökte vi Rhenfallet i Schweiz där floden så att säga rinner upp. Dessa fall var enorma inte undra på att floden sen måste vara både lång och delvis bred för att klara allt vatten.
  
Rüdesheim skulle bli vår sista destinatination längs Rhen, det hade vi bestämt efter att konsulterat kartan. Här fanns eller rättare sagt hittade vi ingen bra och lugn ställplats utan checkade in på campingen bara knappa kilometern från stadskärnan. Oftast när vi är ute och reser så är vi ganska så förberedda och inlästa på de platser vi besöker, dock inte denna gång. Staden visade sig vara både mysig och gemytlig med ganska så mycket turiststämpel, vilket var helt okej. Vi passade på att äta en riktgt fin tysk middag på en uterestaurang där det bjöds på levande musik. Vi kanske inte gjorde succé men drog ned lite applåder efter det att vi ryckts med upp på dansgolvet. Buggkursen för några år sedan kom väl till pass. Så klart provade vi på ortens specialitet som serverades på alla restauranger, Asbach. Denna kaffedrink innehåller förutom kaffe så klart också just Asbach som är en sorts likör toppat med vispgrädde eller var det sprutgrädde?. Gott smakade det i varje fall.
  
Längtan efter Oscar tog vid allt mer och vi begav oss mot Mainz som enligt First Class-boken hade lite att erbjuda. Cyklarna åkte fram men bara efter någon timme fick det vara nog. Vi kanske aldrig gav staden någon chans men den fick låga betyg av oss. Nej nu rattade vi in GPS:en på en Top Ställplätze, tyskarna älskar att kategorisera diverse saker, däribland ställplatser. En som fått högt betyg var den Bad Sobernheim som låg idealiskt till på vår rutt. Nästan direkt kunde vi konstatera varför, härliga gräsytor, lugnt läge och så klart väordnat. Vid incheckningen hängde svenska flaggor och på menyn fanns minsann "Småländsk ostkaka"! När vi på kvällen skulle laga mat tog gasolen slut, bara att byta! Normalt sätt inga problem men den utbytesflaska vi köpt på västkusten tidigare på sommaren hade en för oss helt okänd koppling!!! Paniken infann sig snabbt, åtminstone på Anders. När vi checkde in hade vi sett att det fanns gasol att köpa. Snabbt upp för en koll om de hade kompositflaskor, nitlott så klart. Det var bara att ta med den svenska stålflaskan och låtsas som det regnade. Bytte den svenska tomma stålflaskan mot en tysk full. Efter lite mekande så hade vi gasol igen. Den kvällen bestämde vi oss för att köra med dubbla uppsättningar i framtiden. Svenska flaskor när vi är i Sverige och sedan tyska/franska när vi är i Europa. Efterföljande dag gick vi barfotapromenad, här i byn ahde man anlagt en promenad på 2,5-3 km avsett frö barfotavandring. Vi blev så klart nyfikna och löste entré, ett par euro kostade det. Vandring bestod av gyttja, å passager gång på "masserande" stenar lite balansgång och gräspromenad. Kul initiativ.
  
Följande dag återvände vi åter till campingen i Hesperange och tillbringade några dagar med Oscar och hans föräldrar. Hemresan var oundviklig, oftast raka vägen men nu tänkte vi faktiskt inte bara gasa. Visst blev det lite extra mil för Hymern när vi tog vägen över Holland och Afsluijtsdik men det var det värt. Första hemresenatten spenderades i den sovande staden Thon i Limburg regionen. När vi kom till ställplatsen som bara var en vanlig parkering så var vi ensamma men när vi var och åt middag på en liten trevlig restaurnag hade det kommit en bil till. Lite senare ytterligare en som hade svenska flaggor på bakpartiet och namnet på bilen var "Du och jag". På morgonen därpå träffade vi mannen i bilen som förklarade att hustrun var från Kiruna men han själv från Holland!
  
Målet kommande dag var att köra så långt ut man kan i Holland, det märktes att landet är tätbebyggt, jädrans vilken tid tar att förflytta sig när man inte har motorvägar att köra på. Hur som helst fick vi en skön dag i bilen med diverse korta stopp för att äta, fika, gå på toa, ta lite bilder. Kort sagt en skön dag, detta kunde vi konstatera när vi på kvällen kom till ännu en fin ställplats i Tyskland. Denna natt fick den lilla orten Weener precis vid gränsen mot Holland ha oss som gäster.
  
Vi har genom åren ofta pratat om att färja oss över Elbe men inte förens nu blev det av, för första gången skulle vi inte köra genom Hamburg på vår väg hemåt:) Nordtyskland ser ut som just nordtyskland, platt och åkarar och då och då lite Nordsjö att kika på. Vid färjan fick vi lite överraskande vänta någon timme, det passade oss ganska bra då vi lunchade. Väl över rullade det på mot Fehmarn men vi gjorde halt och kväll i Heiligenhafen som verkar ha blivit många svenska husbilsresenärers favoritmål. Här fanns massor av svenskar, det var andra gången för oss här men i framtiden kommer vi nog att välja någon annan plats i den här delen. Natten kom och vi sov som vanligt perfekt i bilen, nu återstod bara transport till Örebro och ett besök på BordShop så klart. Väl hemma kunde vi återigen börja det som kallas vardag. | 
Resor