|
Tioende veckan
Den tioende veckan började med att vi skjutsade Micke och Kalle samt Tobbe och Marie till flygplatsen i Bergamo. Micke hade mått risigt de senaste dagarna, hans flygrädsla hade verkligen blivit värre. Nu ville han inte flyga hem och vi checkade en mängd alternativa färdsätt.
På flygplatsen bestämde han sig efter besök hos doktorn att pröva att gå på planet. Doktorn gav honom dundermedicin och med framförallt Tobbes hjälp funkade det till slut.
Campingen i Iseo precis vid Lago d'Iseo
Vi var helt slutkörda när planet lyfte och höll tummarna för att det skulle gå bra. Hade kollat lite var vi skulle ta vägen efter det att de lyft och tog in på en camping vid Lago d´Iseo bara några mil från Bergamo, här var det lugn toch knappt några andra som campade. Låg kvar ytterligare en natt, ägnade dagen åt att strosa runt på marknaden i Iseo.
Vy över det Toscanska landskapet
Allt hade gått bra för Micke som nu var hemma och vi kände åter upplevelselust. Via Parma körde vi mot Medelhavet, tog kustvägen från Forte dei Marmi till Viareggio. Straxt utanför Viargeggo slog vi läger för att ladda för kommande dagar. Toscana är ju så vackert. Vi tog cyklarna in till Viarggio och kollade in strandlivet, vad dött det är på dessa badorter när säsongen är över! Anders passade på att klippa sig hos en lokal frsiör. Resultat blev klart godkänt!
Gun-Britt stöttar tornet i Pisa
I Pisa är det säsong året runt, var lite svårt att hitta en bra P-plats men till sist fann vi en som inte låg så långt från vårt och alla andra turisters mål, det lutande tornet. Häftigt att se det "live! Det lutar betydligt mer än man tänkt sig och hela området är större. Vid marknadstånden köpte Gun-Britt en väska, en sån där liten ryggsäck i rött läder. Efter någon timme här så kändes det som det inta var så mycket mer att se. Planen var denna dag att ta oss till Siena. Vi missade så klart inte San Gimigiano på vägen dit, det krävdes bara en liten avstickare. Häftigt att se "skylinen" av San Gimigiano och veta att den sett lika dan ut sedan 1100-talet.
Här fikade vi på ett av flera torg som lutade ordentligt men vi fick varsin smaskig "gelato" och konstaterade att det var höst, inte för att det var kyligt, tvärtom. Vindruvsplockarna hade bråda dagar nu när druvorna var mogna, precis som i Moseldalen var det många gästarbetare som deltog i arbetet och av rösterna att döma så var de från östeuropa. Väl framme i Siena idkade vi husbilsliv och åt lite gott samtidigt som vi planerade för morgondagens besök i Siena.
 
Piazza del Campo Fonte Gaia med relifer av Jacopo della Quercia
Vilken stad det är Siena med det vackra torget som höjdpunkt, här skulle man vara när det är hästkapplöpningar (Palio) som hålls två gånger per år (2 juli och 16 augusti) på just det snäckformade torget "Piazza del Campo" mitt i staden. Eftersom Siena är en ganska så stor stad så blev det åtskilliga kilometers promenad. Trötta ben och fötter fick dock vila på bland annat torget där vi sträckte ut samtidigt som vi åt en god panini.
 
Vy från camping Michelangelo över Florens med Duomen och Ponte Vecchio
På seneftermiddagen vände vår resa kan man säga, då vi började färden norrut. I Firenze (Florens) hade vi tur och hittade campingen "Camping Michelangelo" bara någon kilometer från centrum. Vilken utsikt det var över staden från denna höjd. De dagar vi spenderade här var underbara, hur mycket som helst att titta på och vädret trots att det nu var en bra bit in i oktober var perfekt.
  
Sabinskornas bortrövande av Giambologna. Neptunusfontänen, den romerska havsguden Duomo Santa Maria del Fiore
De sammanflätade gestalterna höggs ur ett omgiven av vattennymfer
enda marmoblock
För att ta sig till stadskärnan passerade vi över floden Arno med sex olika broar. Den äldsta och märkvärdigaste av dessa är Ponte Vecchio med sina berömda guldsmedsbodar och sin täckta gång, som leder från Palazzo degli Uffizi (Uffizierna) över till Palazzo Pitti och nu utgör en förvaringsplats för handteckningar och kopparstick.
 
Dopkapellets östra dörrar "Paradisets portar" Ponte Vecchio, enda bron i Florens som inte förstördes under
andra världskriget.
Veckan avslutades med att vi hälsade på hos Anders kusin Anneli som sedan länge är bosatt i Montemurlo några mil västerut från Firenze. Anneli kom till Firenze som au pair på 80-talet och har blivit kvar här. Kul att träffa hennes familj som består av mannen Emilio och sönerna Daniele, Mirko och Yuri. De bor typiskt italienskt med Emilios föräldrar och bror i samma hus.
  
 
Kusin Anneli med familj
På sena eftermiddagen var det dags att dra vidare. Visst började man få lite hemlängtan nu. Det märktes även här att hösten närmade sig snabbt. Vi styrde kosan mot Gardasjön igen, det var ju bara någon vecka seda vi varit här på cykel-VM. Vad lätt det är att slå läger när man vet var man ska. Vi rullade in på ställplatsen mellan Garda och Bardolino vid 19-tiden. Tog en promenad till Garda där vi bestämt oss för att äta en riktig italiensk brakmiddag. Det var lika gott som vi förväntat oss. Med svullna ben och bukar strosade vi hemåt längs Gardasjön.
| 
Resor