|
Fjärde veckan.
Veckan inleddes med vardagsbestyr, tvätt och handling, därefer fortsatte vår resa söderut mot Bordeaux. Mil efter mil genom pinjeskogar. Bakom skogen visste vi förstås att en av Europas längsta sandstränder fanns. Över 20 mil strand, det var vi ju bara tvungna att se trots att vädret igen inte inbjöd till bad, lunchade och rullade vidare. Bestämde oss för att försöka hitta någon bra plats i Biarritz. I de södra utkanterna av stan hittade vi en gratis stellplatz med el! Bara några meter från havet med en läcker strandpromenad, bestämde att ta ett morgndopp dagen efter i de stora vågorna.
Milslånga pinjeskogar utmed Franska Atlantkusten
Duggregn och gråmulet, struntade i morgondoppet! In i Spanien, nu måste det väl ändå bli bra väder. I den underbart vackra staden San Sebastian eller Donostia som den heter på baskiska, sken så också solen, vi cyklade runt och bara njöt. Tapas i Baskien är bland det bästa man kan äta. Här står man vid bardisken och bara äter, kastar papper på golvet och beställer in dryck. När man är färdig så frågor kyparen bara hur många man ätit.
Plaza del la Constitución, nummren på husens balkonger kommer från den tid då torget användes som tjurfäktninsarena och biljetter såldes till varje numrerad balkong.
San Sebastian som ligger i en musselskalsformad bukt har en fantastisk playa (La Concha) mitt i stan, men vi var inte så badsugna idag heller.
Moderna järnskulpturer, Vindarns kam av Eduardo Chilliada
På sena eftermiddagen rullade vi iväg efter den baskiska kusten där bergen är sönderbrutna av vikar, rias och vida bukter med fina gula sandstränder och här och var fiskebyar. En av dessa är Leketio med en camping som vi siktat in oss på, men den var full! Klockan var ganskamycket men vi hittade en skolgård som fungerade som parkeringsplats, där vi bestäde oss för att fricampa. Nere i stan var det fullt ös, ljudvolymen vid torget var enorm, barn cyklade som om de vore ensamma på torget, mammor och pappor umgicks högljutt med varandra. Vi var nog de enda turisterna, kul att se hur det normala livet kan gestalta sig för baskerna. På väg till husbilen gick växelvajern av på Anders cykel. Fixar det imorgon. Sagt och gjort, den lokale cyklehandlaren försökte verkligen inte att lura någon turist, betalade kanppt för vajern, jobbet bjöd han på.
Ingången till Santimamine grottan
Fortsatte västerut med första stopp vid Santimamine grottan, där man gjort arkeologiska fynd från järnåldern. Endast guidade turer var tillåta, 15 personer i timmen, ett snabbt överslag visade att vi skulle fått vänta ett par timmar för guidning på spanska. Otur.
Guggenheim museet med skulpturen Hundvalp av den amerikanske konstnären Jeff Koons, har en blomsterpäls som vattnas av ett inre system
I Bilbao, Baskiens största stad, finns sedan ett antal år det berömda Guggenheimmuseet som är ett museum för modern och samtida konst. Museet som byggdes med medel från den amerikanska Guggenheimstiftelsen, ligger vid floden Nervion i de centrala delarna av staden. Byggnaden som museet är inhyst i invigdes 1997 och ritades av den amerikanske arkitekten Frank Gehry och har blivit världsberömd för sin djärva, originella arkitektur i dekonstruktivistisk stil. Idag är byggnaden i sig ett turistmål och har verkat till en ekonomisk uppgång i staden.
Museet är uppbyggt av en serie, till synes, slumpmässigt komponerade morfiska volymelement, klädda i högreflekterande titan som ger hela byggnaden något av en aura dagtid, som ska leda tankrna till ett skepp eller en blomma.
Här i Bilbao passade vi på att kopiera bilderna i kameran till en cd-skiva så att vi fick ett tomt minneskort. Några mil västerut ligger Llanes där vi tog in på en fin camping i utkanten av staden. På torsdagen motionerade vi i omgivningarna. Anders cyklade och Gun-Britt tog en joggingrunda.
Det var inte så mycket att se på så vi rullade på i den baskiska terrängen som nu var betydligt mer flack.
Färglada stenar piren i llanes
I Benguernica tittade solen fram och vi cyklade ner till stranden där det typiskt nog var badförbud på grund av kraftig blåst. Några husbilar fricampade ute i blåsten vid havet, men vi valde att använda oss av stadens camping.
Härifrån var det inte så långt till ett av våra mål för resan, Santiago de Compostela. Här sägs enligt sägnen att reliker av Ärkeängeln Jakob och två lärljungars kvarlevor ligger i en krypta under den ursprungliga 800-tals kyrkans altare. Katedralen som uppfördes till Jakobs ära är målet för miljoner pilgrimmer, även vi som inte är speciellt kyrkliga passade på att köa en timme för att få en glimt av denna krypta.
En timmes kö för att komma in på baksidan av den stora silvermantlade 1200-tals statyn av St. Jakob och vidare ner i kryptan, här var det varmt.
När man går genom den berömda Pórtico da Gloria (Ärans port) med statyerna av apostlarna och profeter, möter samma interiör som de medeltida pilgrimmerna gjorde.
Vi hade räknat med att det skulle vara många pilgrimmer i Santiago de Compostela men att det skulla vara så många trodde vi inte. Nästan alla köade för att få sina speciella "pass" stämplade. Det finns masor av stationer på leden där man kan stämpla sina pass som bevis på att man gått delar eller hela leden som för övrigt börjar i Frankrike.
Pilgrimmer som köar för att få sina speciella pass stämplade
Nu började vi bli sugna på sol och bad, drog söderut efter Galiciens västkust som utgörs av fyra stora rias, djupa vikar, som skär in i landet mellan barrskogsklädda bergsidor. Denna del av kusten har Spaniens rikaste fiskevatten.
Innan gränsen till Portugal gjorde vi vår sista natt i Spanien för den här gången. I Villa Nova de Arousas trånga camping stanande vi bara en natt. Tog det "piano" på morgonen och skrev kort. I gränstaden Tui postade vi korten, det var inga problem att posta dessa men vad trångt det var vid torget. Gun-Britt fick gå framför bilen och kolla att det gick att ta sig fram. En loklabo skakade på huvudet något som vi tolkade att det inte skule gå att ta sig fram. Men vad skulle vi göra, att backa såg vi inte som något alternativ. Nej framåt var det som gällde och med nästan millimeter precision rundade vi det ena trånga hörnet efter det andra. Pust! Satte på kaffepannan när det blev lite luft runt bilen på en parkering (det blev ju ett bra kort i alla fall).
Straxt norr om Porto hittade vi en camping vid havet som var både fin och lugn men flugor fanns det gott om.
Det här med sol och bad går det trögt med, vi vaknade till ytterligare en gråmulen dag bara 13 grader. Fint cykelväder tyckte Anders satte sig på sadeln och bar iväg. Träffade på ett gäng cykelmotioneradnde portugiser som han hakade på, det blev en lång härlig tur. Gun-Britt rattade in porugisisk TV och såg danska damerna bli olympiska mästare i handboll, en spännande match.
Dagens turistmål var Porto denna otroligt kuperade hamnstad vid floden Duoro. Solen tittade fram och temperaturen steg till en behaglig temperatur. Efter rundvandrig i staden, middag och inköp av portvin bestämmde vi att nu var det dags för sol och bad. Vi körde non stop (stannade och tankade förstås) till Albuferia dit anlände vi runt midnatt så vi betämmde oss för att fricampa denna natt.
Portos vackra station
| 
Resor