|
Tredje veckan.
On the road again nu med Mont St. Michel som mål. Mont Saint Michel har blivit kallat en av Frankrikes mest förhäxande syner, vilket är helt förståligt. Klostret ligger nämligen högt uppe på ett berg på halvön Mont-Tombe mitt ute i Atlantens vatten. Då och då blir Mont-Tombe till en ö i och med att tidvattnet svämmar över den naturliga landbron som förbinder klostret med fastlandet. I omgivningen finns det enbart låga slätter samt leran på Atlantens botten, som emellanåt dyker upp ur vattnet, vilket gör Mont Saint Michel ännu mer stolt och häpnadsväckande. Efter besöket som naturligtvis innehöll regn styrde vi kosan norrut, efter lite felkörningar och nästan "soppatorsk" hittade vi en stellplatz i La Riviere St. Sauveur straxt utanför Honfleur.
Vy från Mont St. Michel
Äntligen sol!
På morgonen var det äntligen sol och vår morgonpromenad i de mysiga hamnkvarteren i Honfleur var verkligen avstressade. Satt ned på ett fik och skrev kort till de där hemma. Färden gick sedan norrut över hängbron Pont de Normandie (2141 m lång, 60 m över Seine, bropelarna är 215 m höga och den centrala porten 856 m). Den kommunla campingen i Etretat blev vår nästa nattställe. Promenad på de härliga klippporna som omger den lilla staden och stenstranden. På kvällen blev det middag på en mysig resturang där vi åt musslor som plockats utmed strandkanten.
Hamnkvarteren i Honfleur
När vi vaknade nästa dag så regnade det igen:( Inte långt från Etretat ligger Fecamp som inhyser Benedicteklostret som tillverkar den berömda likören med samma namn. Det kunde vi ju inte bara passera utan stannade till och provsmakade av likören. Det var inte så lätt att bli av med husbilen här utan här krävdes skicklighet! Såg lite besvärligt ut men det var bara att köra på, började med att backa 100 m för att till sist köra nedför rampen där de lägger i båtar, puh! Allt detta inflör ett antal fransmän som när vi väl var på plats stämde upp med en applåd. Man bugar.
Benedicteklostret i Fecamp
Sista natten med Siv som resesällskap var i blomsterstaden Forges-les-Eaux. Torsdag morgon rullade vi de sista milen till Beauvais där Sivan shoppade ett par skor. Nu var det dags att byta resesälskap. En intensiv vecka var till ända men roligt hade vi, synd bara med vädret.
Vilken jättekram vi gav varandra när "bytet" var gjort! Det var på något sätt här vår egentliga resa började, nu var det bara vi! Efter lite proviantering bodde vi på en camping i Alencon. Efter morgonbestyren var det söderut som gällde, Atlantkusten var vårt mål. Ett av Anders önskemål för resan var att få se Passsage de Gois. Denna väg är bara öppen när det är ebb, så det gäller att hålla reda på när floden kommer. Vi hann precis att gå ut en liten bit på vägen sen kom floden med rasande fart.
Anders vid Passages de Gois
På lördag förmiddag var det marknad i St. Jean-de-Monts där vi tillbringat natten på en parkering tillsammnas med ett antal andra husbilar. En lång härlig strandpromenad fanns men fortfarnde inget badväder, visst sken solen men det blåste som tusan. Lite kuriosa, här fick Anders på morgonen chansen att prova att tala teckenspråk med ett franskt par som var döva. Det gick riktigt hyggligt faktiskt, fast det svenska teckespråket skiljer sig en hel del från det franska, så klart. La Rochelle var vårt nästa mål, det var dags för camping för det behövdes tvättas. Gun-Britt har nu varit på resa i 3 veckor.
Nu kom så äntligen solen med värme! Vi tog cyklarna över bron till Ile de Re där nästan varenda en cyklade. Vilken härlig dag det blev, cyklade runt hela ön, det blev nästan 7 mil med stopp för lunch och bad.
Gun-Britt i full cykelmundering
| 
